Mari och Nathalie i Sydafrika ht 2009

7 kommentarer till Mari och Nathalie i Sydafrika ht 2009

  1. Inger Ljunggren skriver:

    Hejsan!
    Hur har ni på södra halvklotet? Är nyfiken att höra av er.
    Vänliga hälsningar Inger

  2. Mari & Nathalie skriver:

    Hej allihop!

    Vi har fortfarande inte fått detta att fungera, så vi får helt enkelt skriva i kommentar fältet =)
    Vi har det bara bra, har varit här i 29 dagar nu, och kommer hem igen den 17 oktober. Solen skiner och examensarbetet går som på en räls (tack vare Gunilla vägledning). Har en hel del att berätta eftersom vi hunnit samla på oss massor. Vi bor i Shotong, på Shotong Clinic, som bokstavligt talat är en klinik. Vi har fått ett komplex som ligger 5 meter bakom. Vi sover tillsammans, äter tillsammans och skriver tillsammans, alltså kan man lugnt säga att det är umgänge deluxe.
    Folket här är supertrevliga, även om vi är dem enda vita här. Aldrig förr har här bott någon vit, och i början var vi mycket exklusiva för invånarna. På gott och ont givetvis. Nu vet de vilka vi är, vi rör oss så mycket vi kan ibland de, och alla taxis vet vilka vi är och vart vi ska. Skönt att folk tagit till sig oss. De är stolta att vi vill bo med dem, även om dem inte förstår varför vi inte bor på ett hotell. En baksida till all denna glamour är att folk ser på oss som två vita, alltså är vi rika och är egentligen här för att hjälpa folk med deras personliga ekonomiska problem. Detta dilemma är för oss ganska svårt att tackla när vi vet att deras månadslöner (de som jobbar) är ca 1800 ZAR i månade som motsvarar ungefär lika mycket i kronor.
    Sen är det sed här att vara väldigt formell, och det är även en punkt som för oss kan vara rätt frustrerande. Man sitter och väntar på en person i flera timmar och sen så säger dem att personen i fråga inte är anträffbar. Men vi har försökt vara diplomatiskt korrekta hela tiden, och än har vi inte gjort bort oss.
    Utsikten från huset, vårt hem som vi har kommit att uppskatta något otroligt, är berg, berg och ännu mera berg. Folk bor i små hus, en del gjorda i lera med vad det ser ut som en stor kvast som tak. Jorden är röd, och blommorna är få. Men aldrig förr har vi mött människor som är så genuint glada och trevliga. De må vara ”fattiga” men de är glada och har nära till dans så fort dem hör musik. Bara senast igår stod ett gäng dansanta damer i butiken och plockade upp varor i takt till musiken som spelades i högtalarna.
    Så mycket extrem söta barn överallt, synd bara att dem är rädda för oss, enligt deras anhöriga är det hudfärgen som ställer till det för dem små liven.
    Vi bor säkert, med vakter 24 timmar om dygnet, som också blivit våra vänner.
    Summan av kardemumman är att vi har det bra, varmt och skönt, om än stressade över examensarbetet. Hoppas ni har det bra hemma i Sverige!

    Många kramar //
    Mari & Nathalie

  3. resebloggar skriver:

    Hej på er! Det är helt riktigt att ni ska skriva i kommentarfältet. Låter spännande och mycket nytt. Det ska bli roligt at ta del av ert examensarbete.
    Ha det bra Lena

  4. Mari & Nathalie skriver:

    Dimela!
    We hope that everything is fine with you guys back home in cold Sweden =)
    We are still having marvellous weather and we can finally see a tan arising on our pale skins. Since last time nothing much has happened. Still at the clinic and writing, finally we can see the light in the end of the tunnel. The last two days we have been going to Tzaneen which is the closest big city from here. Yesterday we went there with one of our new found friends Ludwig and had a terrific day with baby clothes buying etc. We managed to find a store that developed photos, so now we have a huge bunch of photos of all the wonderful people here, and a photo is easier to give away then the whole camera =)
    Yesterday we made up a plan regarding our time left here in South Africa. A new plan had to be made because not everything has gone smoothly, African time everywhere =)
    On Friday we will be going to visit our friend Thelma in Pretoria for 3 days, and on Monday we are leaving for Durban. One week later we set our sails off to Cape Town and then back to Pretoria where Krueger Park is lurking around the corner. The park we will visit with Ingrid, one other friend, and then we will be guests at her parents’ house. Such wonderful friends and their families are even sweeter.
    Of course we wont forget what we are here for, but that’s the best part of it, we have portable internet, so where ever we go, internet is with us. Sometimes it feels like the computer is attached to our bodies. This has been a long break away from our baby, the dissertation is calling.
    Lots of love!

    // Mari & Nathalie

  5. Mari & Nathalie skriver:

    Hi everyone!
    Now we are back in Pretoria and on Monday we are leaving to Durban. We have experienced a lot of wonderful things. We were visiting the hospital in Ga-Kgapane and officially getting a tour round the premises. They wanted us to see the differences when it comes to the wards, but also, of course, how everything is working here. They had male surgical wards and one for the ladies, male medicine wards and one for the females. Everything was separated, and at first we didn’t really understand why, but when we saw the structures and the organizations we understood. It weren’t like in Sweden, with different rooms consisting of maximum 4 beds, no, here they had one big open room with 10-12 beds where they put their sick patients. So when we entered we could see, nonetheless the patients could see, us. It didn’t feel ethically right, but they are used to those circumstances. We continued to the pediatric ward where we fell in love with a baby girl called Blessing. She was staying there because she didn’t have anywhere to go. I think she was approximately 8 months old and was a reserved young lady. She had the most incredible eyes and chubby cheeks and beautiful lips. They didn’t know where she came from, and they were simply waiting for someone to take her home. A brief minute we were actually thinking of adopting her, but we couldn’t find it in ourselves to do that. What can we offer a little baby? We are still in school, and really don’t have any experience with small children. It broke our hearts when we had to say goodbye to her. But the saying goes like what doesn’t kill you makes you stronger, right? We have had a lot of experiences where we on one hand feel blessed that we are living such good lives as we do, but on the other questioning why everyone don’t have it like us. What made us special?
    We continued to the maternity ward where a mother, as young as she is, where 9 cm dilated and they asked us if we wanted to see the delivery. And Swedes as we are, and with knowing that we might never experience this again, we took the chance and said yes. We have never seen something so amazing and at the same time breathtaking, not figurative speaking, in our lives. The not so appreciative part when they had to cut her open before the baby died, but even that made us understand when they say “miracle of life”, and that saying has a totally new meaning for us. A baby Katherine was born after 25 minutes and we got to weigh, measure and pamper her. The mother didn’t even scream once, which mad us feel more comfortable, because we couldn’t feel her pain as she was so brave and quiet.
    All in all, we feel that this could be one of the most educating trips we have, and will, ever been to. So real, even though we have moments when we aren’t proud of being whites, we feel truly blessed that we had this opportunity to live a South African black life.

    Mari & Nathalie

  6. Mari & Nathalie skriver:

    What a day, what a night!
    Yesterday we had the opportunity to join in on one of the Delta fours funeral. It was a huge deal, and people came from everywhere. We met the others also from the team, and we also got to meet the president. The thing is, we didn’t meet meet him, we just saw him, and a whole bunch of the people who’s running this country. So powerful, and so beautiful.
    After the ceremony was over, many of them came her (to the friends’ place that we are staying in) and a lot of alcohol was consumed. It was a really strange feeling to be drinking with the government of South Africa, but also their families and friends. One of them introduced himself and he was an attorney, and in the end he said that whenever you guys need a lawyer, just call me and we got his numbers and everything. It feels nice to have connected with people that are influencing this country, and to the better if you ask me =)
    Anyway, powerful and unexpected.
    Signing out now //

    Mari & Nathalie

  7. Inger Ljunggren skriver:

    Hej!
    Jag skriver på svenska, men förstår att ni säkert börja tänka och drömma på engelska vid det här laget. Låter fint med allt spännande att upptäcka under era utflykter, förutom festandet. Ha det gott
    Hälsningar Inger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s